Ehhy kan någon säga vad ni tycker om denna novell
Skottlossningen
Av: Fredrik Åström
Jag stängde av radion när jag såg att bilens bilbatteri blev rött. Jag var på väg för att överraska min flickvän och min bror. Jag parkerade bilen ungefär 10 meter från stugan som dom hade gömt sig i några veckor efter det mörka som hänt.
När jag kliver in i huset med ett leende och kollar runt lite sedan ser jag min bror och min flickvän kyssa varandra kärleksfullt, en halvdrucken champagne flaska stod på bordet bredvid dom. Musiken var Emmas favorit låt, det visste jag. Musiken var så hög så att dom inte hörde när jag parkerade bilen eller när jag öppnade dörren.
– Va fan Markus!
Skrek jag rakt ut.
Allt stannade upp, Emma och Markus stirrade på mig. Markus stängde av musiken med en trådlöshandkontroll. Emma backade ur Markus armar.
– Min egen bror! Som lärde mig allt om vad man fick göra och inte göra i knarksmuggel branschen.
Jag såg hur Markus försökte hitta en förklaring om allt som hänt men säger lite stammande ”Ta-ta det lite lugnt nu Daniel, allt går att fixa” och ger mig en min som jag ska försöka lita på. Markus och emma tittade på mig och tvekade, dom undrar säkert om jag köpte den usla ursäkten. Jag tänkte släppa blicken från dom och kolla runt igen i stugan och se om det fanns någon annan i stugan, men ångrade mig. Det skulle nog ge täcken på att jag var nervös, Nej det är jag som ska ha makten, jag som ska styra schackpjäserna här.
Markus smög sakta fram mot mig och tittade mig rakt i ögonen. Det var då det hände, jag drog upp mitt automatvapen, alla blev chokade men dom visste hela tiden att jag hade den i den luftiga tjocka tröjan jag hade på mig. Markus var kanske en och en halv meter ifrån mig, han började smyga mot mig igen. Då blundade jag och tryckte på avtryckaren, det kändes som att det gick flera sekunder innan det började smälla. 3 skott, nej 5, nej det måste ha blivit mer en 10 skott.
Då tittade jag Emma låg på golvet och rörde sig inte, Markus låg också på golvet och hostade upp blod, en kula måste ha farit igenom lungan. Jag sprang fram till honom det enda han sa var ”förlåt mig, fingeravtryck” Jag förstod vad han menade. Mina fingeravtryck var på vapnet, jag gick och tvättade vapnet och torkade av det. Samtidigt tittade jag på Emma. Lade ner vapnet på marken och gick ut, allt var fortfarande lika tyst.